16 december 2009 av Johanna |
Ibland känner man sig som en urvriden trasa. Men tydligen kan även trasor vara viktiga. Hur mycket jag än vrider ur den här trasan så påminner den mej ändå alltid om hur lyckligt lottad jag är, att man aldrig vet hur människor har det innanför fasaderna och att det finns massor av barn som tyvärr har alldeles för mycket kunskap och erfarenheter av vad smärta är och hur det är att inte kunna lita på dem man älskar…
Sen några veckor tillbaka står en boj på vår innergård.
En boj. Helt naturligt. I Göteborg, alltså.
6 december 2009 av Johanna |
Ikväll kom Elvis och hälsade på igen. Trivsam var det minsann. Som vanligt strök han omkring och kikade överallt i lägenheten och så ville han kela litegrann. Sen tackade han för sig och gick demonstrativt och ställde sig vid ytterdörren. Det var bara att öppna dörren för honom och önska honom en fortsatt trevlig kväll.
6 december 2009 av Johanna |
Vad tycker fyra vuxna män är så intressant med ett litet hål i isen?
Är det här verkligen rätt tillfälle för domaren att visa sig tuff med värsta issprutet?
Varför behövs alla dessa människor i sekretariatet?
Vad tycker ICA om att man snor kundvagnar, varför ställer man en kundvagn vid rinkside och vilken funktion fyller den lilla lilla avspärrningen?
Exakt hur pinsamt kan det vara att pussas inför 10.000 personer?
Att vakta utvisningsbåset, är det ett roligt jobb?
Matchen slutade 3-3 och var rätt meningslös, vad säger man till varann..?
Hur glad måste man inte bli när utses till matchens lirare och vinner en elgitarr?
Vem på Scandinavium hade koll på att det är rätt trendigt att inreda i orange och rött och varför är plats nr 1 mitt på stolsraden?
Vad har han i lådan?
30 november 2009 av Johanna |
Nu ligger jag vaken och försöker tänka på roliga saker.., som att jag hoppas få hämta paketet med den nya kameran imorrn. Då ska det äntligen bli lite snyggare bilder.
28 november 2009 av Johanna |
Har fått hem ett par nya tradera-fynd, två helt ljuvliga plåtburkar. Jag är lite för svag för plåtburkar, skulle kunna fylla hela hemmet med såna.
Idag kelade jag lite med Elvis.
Elvis är en katt som bor på vår gård, i trappuppgången bredvid vår. Men ibland känns det lite som att han bor hos oss. Han brukar följa med oss in i vår trappuppgång och hänga lite med oss. Han går långsamt efter oss och söker kontakt med blicken. Ibland vill Elvis följa med oss in i lägenheten. Då slinker han in i hallen direkt efter oss. Sen strosar han långsamt runt och ser sig omkring. Först brukar han gå en vända in i vardags-/sovrummet. Han går fram till tv:n, in under soffbordet och tassar runt på mattan. Sen tar han resten av lägenheten och han nöjer sig inte förrän han sett köket, hallen och badrummet. När han är färdig brukar han krypa in till sin favoritplats, in under sängen. Sen är det risk att han blir stingslig och vill börja klösa i mattan, så innan det händer är det bra om man har tackat för besöket och bett honom gå ut i trapphuset.
Idag när jag kom hem låg Elvis i trapphuset och sov. Han har en liten klack strax ovanför vår lägenhet som han älskar att ligga och slappa på. Jag gick upp och pratade lite med honom och klappade honom försiktigt. Han vaknade till, kelade med min hand, sträckte långsamt på sig och började spinna. Vi hade det bra en stund, Elvis och jag…
22 november 2009 av Johanna |
Emaljerad mjölkkanna från Kockum.
Jag älskar plåtlådor! Här en stor brödlåda från JH-fabrikerna i Sävsjö.
Min favorit just nu är ljusstaken från Ystad Metall i design av Gunnar Ander.
19 november 2009 av Johanna |
Egentligen kommer inte mitt piano få plats i nya lägenheten. Egentligen.
Pianot får definitivt inte plats i ettan vi bor i nu utan har fått stå och skämmas i ett rum i källaren ett par år. Jag har längtat mer och mer efter det. Ibland har det verkligen känts i fingrarna att de vill spela. Och jag tänkte att när vi hittar en större lägenhet, då ska pianot få hedersplatsen. Nu hittade vi en lägenhet som var mer fin än stor och risken är alltså att pianot inte kommer få plats. Det kommer inte ens kunna stå i förrådet… Det skulle kunna bli så att det istället hamnar på blocket.se.
Pianot har funnits i mitt liv sedan 1990 då farfar köpte det så att jag skulle kunna börja ta pianolektioner.., snart 20 år.
Vi måste kanske försöka knö in det ändå…
